Det är så synd om Rickard han har så ONT i en vad sedan fotbollen i lördags, han kan inte gå ett steg knappt, specielt inte med Oboy, så i morse 0.5.15 var jag till postlådan med Oboy... -Anders (fotbollstränaren) sa att det är vila helt i tre dagar(Onsdag i morgon då är det fyra)säger Rickard, jag kan tycka att Anders och Henric Nilsson (som satt sina dobbar i vaden på Rickard) kan komma hit och lösa av mig från en gnällig Sambo och en gnällig hund som inte nöjer sig med mina många promender varje dag... Just i denna stund står han(Oboy) nedanför trappan och gnäller, han har fått mat, promenade, vatten och en brasa vad mer kan jag göra? Helst skulle jag ge mig ut på cykel i en mil med honom, men det får finnas gränser... GUUUD vad jag gnäller nu då...

jag vet inte om jag nämnt detta förut. Men här hos oss försvinner saker och nu är det dax igen. Jag är som vanligt oskyldig, vår ena husncykel (inte den första Rickard har slarvat bort tre med denna och jag en som jag tappade i skogen under svampsäsongen) är borta, Rickard använde den sist när han kom hem i lördags morse klockan 03.05 Sedan är den väck... Mina okaly solglasögon tog jag in från bilen tidigt i våras (tror jag) nu är de också borta. En djurgårdströja (ingen förlust) är borta. Album från fotografen när Christina och jag var små borta(kan finnas i Björkebol fast mamma skyller på mig).

Och när jag äntligen skulle till och sälja min stuttsmatta så var fjädrarna borta, den har inte varit framme på ett år. resten av grejerna var hos mamma och pappa. mamma sa att hon letat så där var de inte varmed jag tillbringade hela eftermidagen med att riva ur gadrober, skafferi, leta igenom hela kontoret, kollat i alla lådor, letat i garaget, logen, vedskjulet och lilla fördådet på gården utan att hitta några fjädrar. Desperat ringde jag till mamma. Hon fick leta en gång till och gissa vad hon hittade??? FJÄDRARNA som absolut inte fanns där... Lita aldrig på att någon letat ordentligt...

Skandal AIK publiken, det ni gör hör inte hemma på en fotbollsmatch...

Just i denna stund pågår ett stockholmsderby i fotboll mellan Hammarby och AIK på Råsunda, det kommer bli min avkoppling för hjärnan i kväll. Hoppas Anna Phil går i repris vill egentligen inte missa det men vad gör man inte för ett stockholmsderby...

Idag har jag fått både mail och sms om att vi ska tända ett ljus för Engla klockan 21.00

Under dagen har jag lagt märket till att barn är olika insatta i vad som händer, några visste pricis vad som hänt Engla och andra hadde ingen aning. Har fått många bra tips om hur man pratar med barn om att de inte ska följa med någon okänd mm. Är inte så insatt men jag tror att räddabarnen har en del att komma med.  

I en artikel i dagens karlskogakurrir så konstaterar man att fyra barn har mördats under 19 dagar här i Sverige. Barnen är alla under femton år. Två barn ett och tre år gamla i Arboga, en femåring utanför Surehammar och 10 åriga Engla i Stjärnsund. Experten i artikeln benämner det som en "tragisk slump"... Hur kan man överhuvudtaget andvända sig av ordet "slump" i detta sammanhang...

På TV4´s nyhetsmorgon har man i dag pratat om vikten att prata med sina barn om det som hänt. De la vikten vid att lyssna på barnen och utifrån det svar så gott man kan . Det är också viktigt att vara öppen med sin egen sorg och oro för barn känner av den...  

Engla är död, det käns otroligt sorgligt och ett tomrum fyller mig. Ännu ett barn som svikits av vuxenvärlden, en otroligt sjuk människa har tagit Engla från denna värld.Trots att dagar har gått utan livstecken så har jag ändå hoppats och kanske till och med trott att hon skulle hittas vid liv. Denna sjuka människa tog en annan människas liv Pernilla i Falund 2000, hur kan någon leva med sig själv i nästan åtta år och hur har inte de anhöriga svävat i ovisshet i alla år. Hur ska man kunna rusta ett barn inför denna värld vi lever i hur förbereder man någon för denna grymhet som faktiskt finns. Det är dax att sluta blunda och se saningen som den är.... SNÄLLA ni som har barn, arbetar med barn eller på något annat sätt umgås med barn, och läser detta. Prata med dem, försök förklara och svara på deras frågor om det tragiska som hänt, barn förstår många gånger mer än vad vuxna tror. Respektera dem och lyssna... Englas öde berör mig djupt...

SUCK SUCK... måste börja sortera och städa på mitt "pysselbord", har investerat in nya förvarings burkar och lådor på Ikea i dag...