Idag har jag varit på JC och provat två jätte snygga rutiga tunikor från crocker. Jag blev helförälskad för de var inte "pluttignuttiga" utan bara snygga... Nu till själva skräckupplevelsen, de satt sikit dåligt, den var trång över ryggen och bysten, den satt trångt på överarmarna (jag hade en top under  som kanske gjorde att det blev extra trångt, men skit samma) jag såg ut som en koloss, det blev så påtagligt där i provrummet att jag är tjock och överviktig vad har jag gått och inbillat mig, att jag är normal och att vågen ljuger men speglen i ett provrum ljuger inte... Jag blev också medveten om att mitt hår ser ut som en risbuske... Hoppas att detta ska bli den väckarklocka som jag behöver för att ta tag i mig själv och min vikt. Motivationen infann sig på en gång, för att redan nu i kväll sättas på hårda prov. Följ min hårda kamp mot ett smalare liv här på bloggen och påmin mig gärna när motivationen tryter... Nu har jag så fruktansvärt ont i magen så det är bäst att gå och lägga sig, trevligt en lördagskväll....

Jag har grubblat och tänkt en del och nu när lugnet har lagt sig tror jag att jag kommit fram till något... Ibland känns livet extra jobbigt och tungt, jag känner mig obekväm och vill hälst bara gå och lägga mig i sängen och sova för då slipper jag ta tag i något. Resultatet av min reflextion blir att jag måste lära mig att leva i nuet och inte titta på hur dagarn ser ut i veckan eller nästa vecka eller veckan där på, jag glömer att vara här och nu... Jag kan tex tänka oj på Tisdag ska jag öppna, hoppas jag vaknar i tid och att bilen startar och på onsdag då jobbar jag lång dag hur ska den eftermidagen se ut och hur ska jag orka en hel dag, den 30/ 4 ska vi ha skoljoggen vad får jag för funktion då... Det är jobbigt och tar energi, inte undra på att jag känner mig orkeslös och tömd på energi... Dax att ta tag i mig själv och mina grubblerier en gång för alla... Lev varje dag som om det vore den sista eller dagarna är faktiskt livet som går. Dagar blir till veckor, veckor blir till månader, månader blir till år och år blir till livet och som bekant så får man ju bara ett liv....

Trots snöblandat regn och blåst ca -0,5 grade så bestämde jag mig för att se ÅIF´s match mot Laxå. Rickard sa att den troligt vis blir i Hasselfors, visst täkte jag det blir bra... Jag fick ett sms att matchen var i Hasselfors klockan 13.00 så jag skyndade mig för att inte bli allt för sen. Jag åkte Svartå och svängde mot Laxå sedan satt jag och fundrade hur det var man kom till planen. När jag strax innan Laxå passerade en skylt som det stod Hasselfors 9 på så hände det något i mitt huvud... Jag var ju på väg till Röfors, där brukar de ju alltid möta Laxå... Men jag hade ju enligt mig själv inte fattat fel utan det var ju givet att Rickard sagt och smsat fel... Men för att vara säker så ringde jag Lina när jag passaeat Laxå. Hon sa att det var i Hasselfors JÄVLA SKIT... Här var jag i Laxå när redan gåt 10 minuter av matchen. Det var bara att vända och som tur var fanns det inga poliser efter vägen till Hasselfors. Jag han dit lagomt för att se det första målet. Matchen slutade Laxå1-4 ÅIF som presenterade för mig en del intressanta nyförvärv. Bla Jonas Iversen som senast spelat i Strömtorp, Fredrik Adolfssom do och sist men inte minst ett nygamalt nyförvärv Jon Särnholm. Dessa tre imponerade på mig. Att planen såg ut som en plöjd åker och att dommarn var värdelös spelade ju inte så stor roll i denna match. Tycker synd om de stackrna som skulle spela efter på denna bedrövliga plan... Annat som hände i matchen var att Rickard fick kramp och skällde lite på Ludde" (som får ta min roll i lagen) Marcus Hjärpe gjorde ett inhop efter sin skada och Tommy Karlsson gjorde inte bort sig när han fick spela på mittfältet. Men att Martin Johansson skulle få forward trodde jag aldrig skulle ske... slutar aldrig att bli förvånad... Han gjorde inte bort sig men enligt mig passar han inte på den positionen. Det var allt om ÅIf för i dag. Vi var ca sju frusna ÅIF suporters i Hasselfors i dag varav två satt i en bil...