Det är så synd om Rickard han har så ONT i en vad sedan fotbollen i lördags, han kan inte gå ett steg knappt, specielt inte med Oboy, så i morse 0.5.15 var jag till postlådan med Oboy... -Anders (fotbollstränaren) sa att det är vila helt i tre dagar(Onsdag i morgon då är det fyra)säger Rickard, jag kan tycka att Anders och Henric Nilsson (som satt sina dobbar i vaden på Rickard) kan komma hit och lösa av mig från en gnällig Sambo och en gnällig hund som inte nöjer sig med mina många promender varje dag... Just i denna stund står han(Oboy) nedanför trappan och gnäller, han har fått mat, promenade, vatten och en brasa vad mer kan jag göra? Helst skulle jag ge mig ut på cykel i en mil med honom, men det får finnas gränser... GUUUD vad jag gnäller nu då...

jag vet inte om jag nämnt detta förut. Men här hos oss försvinner saker och nu är det dax igen. Jag är som vanligt oskyldig, vår ena husncykel (inte den första Rickard har slarvat bort tre med denna och jag en som jag tappade i skogen under svampsäsongen) är borta, Rickard använde den sist när han kom hem i lördags morse klockan 03.05 Sedan är den väck... Mina okaly solglasögon tog jag in från bilen tidigt i våras (tror jag) nu är de också borta. En djurgårdströja (ingen förlust) är borta. Album från fotografen när Christina och jag var små borta(kan finnas i Björkebol fast mamma skyller på mig).

Och när jag äntligen skulle till och sälja min stuttsmatta så var fjädrarna borta, den har inte varit framme på ett år. resten av grejerna var hos mamma och pappa. mamma sa att hon letat så där var de inte varmed jag tillbringade hela eftermidagen med att riva ur gadrober, skafferi, leta igenom hela kontoret, kollat i alla lådor, letat i garaget, logen, vedskjulet och lilla fördådet på gården utan att hitta några fjädrar. Desperat ringde jag till mamma. Hon fick leta en gång till och gissa vad hon hittade??? FJÄDRARNA som absolut inte fanns där... Lita aldrig på att någon letat ordentligt...