Igår var det vinkväll hos Petra. Det var jättetrevligt! Vi var sex stycken varav en är gravid så det gick åt sex flaskor vin till fem personer... Kvällen innehöll allt från gott att ätta, gott att dricka, pinsamma minnen, visning av kläder, brittiska hejarklacksvisor, dokumentation av toalettbesök och sist men inte minst terevliga människor...

Som vanligt när jag dricker lite vin vill jag gärna prata lite med Helene, samma sak igår jag ringde och det var Mattias som svarade, Helene låg och läste och när hon får luren hör jag hur hon viskande frågar "är hon full" vadå! misstänksam bara för man ringer sent en fredakväll betyder det väl inte att man är full eller? Det betyder att jag måste överbevis henne och ringa oftare sena kvällar och vad sägs om tidiga helgmorgonar....

Jag hugger i sten
Men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
Några armar och ben
Jag jobbar mig inåt så jag ser en figur.

Denna "braiga" text av L. Winnerbäck kan känneteckna  hur mitt liv har kännts den senaste tiden... Idag har jag inte kännt så här figuren liksom försvann, det har varit en tuff dag... ambitionsnivån och insperationen ligger liksom nere...

Jag känner en person som har svårt att bestämma sig! När jag talade om att jag bokat in ett träningspass för mage och rygg när vi ska på spa så var kommentaren, kan du inte slappna av och ta det lungt någon gång. Eller när jag sa att imorgon ska jag gå på gymet så fick jag höra: "Hur går det med långpromenaderna då? Jag tror att en promenad är bättre än ett gympass". Men jag har listat ut varför det låter så här. När jag går får Oboy motion, när jag tränar på gym så får inte Oboy motion(går med honom ändå men inte lika långt). När jag inte tränar och rör på mig så är inte det bra, men när jag tränar så är inte det heller bra... Snacka om att ha problem med att bestäma sig. Som tur är så har denna person glimten i ögat när han gnäller, men lite allvar ligger det i gnället det är jag säker på...

Trots att jag tränar en del så går jag inte ner ett gram... Äter tokfel... Viktväktarna känns inte motiverande längre... Varför??? 

Kan man känna sig trasig? Om man kan det så är det så jag känner mig just nu. Var på gymet idag, då kom det in en dam på någonstans mellan 45-50 år och tog plats vi löpbandet bredvid mig, hon drog igång och sprang på  9,7km i timmen. Själv "harvade" jag omkring på  ca 8,0 efter att aha gjort ett coperstest till(sprang 150 meter längre än sist alltid något). Kan hon så kan jag var min tanke så jag speedade på lite för att inte vara sämre, det visade sig att hon höll det tempot i en stund sedan drog hon ner... men min tävlingsinstingt gjorde att jag är helt slut, för jag nöjde mig ju inte utan höjde och körde intervaller...

Idag hade jag iallafal med mig rätt kläder... I måndags fick jag vända i omklädningsrummet för jag hade pjamasbyxorna med mig istället för träningsbyxorna, de råkade vara gråa båda två...

Ps. Hälsa Lucas att jag givetvis ska försöka komma när han har kalas ds...

Idag hittade jag tussilago vid en husvägg. Skrämmande eller? Jag var tvungen att fota dem...

Jag pratade med mitt gudbarn Olivia i går, hon talade om att -mamma håller på att sy glitterkläder till mig. Pedagog som man är så började jag att ställa hundra frågor för att få reda på mer om dessa. När jag ställde frågan: vart ska du ha dem?( jag menade på förskolan, maskerad eller liknande) så fick jag det svaret som jag förkänade - på min kropp.

Igår fick jag även en inbjudan till ett fyra års kalas, som är svårt att motstå. Tack Lucas !

Det har varit en underbar dag, solen har vartiframme hela dagen och vi har haft ute dag på jobbet. SKÖNT! 

Nu regnar det och blåser, snart inget av vintern kvar...

Det har snöat ett dygn snart. Klockan 00.00 kom grannen och pologade, det syndes inte i morse.