Du kanske sa nånting som ingen alls förstod och som du ångra men som du ändå sa
Du kanske gick ett steg för långt för de försoffade så att de inte såg att det var bra
Du ville ändra på dig själv och på din värld, men du fick ofrivilligt se att den var seg
Livet är en dans på rosor men det är en dans med svåra steg

Du ville visa att du fanns och att du levde och att inte allt var like dött som dom
Du ville se alternativ i allt som inte var nåt bra och att det gick att göra om
Du ville bara hjälpa till och vara snäll, mot de som praktiskt taget ingenting förstår
Du ville bara göra gott men ändå fick du namnet fröken svår
Och du fick höra utav vänner och bekanta att "nu tar vi allt för allting här är vårt"
Dom sa att framtiden var ljus nu har dom bil och mat och hus dom sa att ingenting var svårt
Och du fick höra att livet var en dans på rosor och det blev en dans som stack dig hårt.

Känner igen mig själv i denna text av Lars Winnerbäck. Tror att många har denna syn på mig...