Har varit en riktig skit dag, mår inget vidare faktiskt, vill igentligen bara dra täcket över huvudet och sova. Detta kan tolkas som ett tecken på deprision, men så är inte fallet. Bara allmänt nedstämd och trött. Tycker att mäniskor runt mig inte förstår mig, eller missförstår mig med flit. Tråkigt men sant...

Nu är vi igång med bygget igen.Isoleringen av väggarna påbörjades och blev klart i kväll. Som sagt full fart...

Det gick så bra idag på friidrotten. Vädret var inget vidare men alla kämpade ändå.Jag är så stolt över mina elever. I morgon ska vi fira med glass. Kan inte avslöja resultatet i dg för det är hemligt tills imorgon...

I dag är det dax för årets stora idrottshändelse. Vi ska tävla i friidrott mot två andra skolor. Min klass har tränat en del, så jag hoppas för deras skull att det går riktigt bra (jag skulle ljuga om jag sa att inte jag vill att det ska gå bra också). Det ser ut att vara riktigt kyligt ute, frost på marken. Igår fick jag skrapa bilrutan för första gången. Hoppas på en riktigt mysig dag tillsammans med "mina" elever.

...en till att öppna munnen inför ca 170 lärare för att säga sin åsikt och risker att få ett motargument som man saknar svar på? Ren dumhet, viljan att vara i centrum,(knappast) tycker om att hör sin röst...(inte direkt) det första alternativet är nog mest troligt. Jag kan bara inte vara tyst ibland. Det var bara pinsamt för en kort sekund, är liksom inte van att sakna svar. Det är bara att erkänna sig besegrad av en värdigmotståndare. En kanon bra föreläsning och föreläsare. Som ställde massor med provoserande frågor och påståenden. Han generaliserade en del och det har jag svårt för, men det var en medveten metod av honom givetvis. Återkommer med mer information när allt har fått sjunkit in och när jag har reflekterat klart över syfte, mål och metod samt hur jag ska förändra mitt förhållningssätt om det behövs, vet ej ännu....

Hemma i ca 1 1/5 timme och iväg igen på föreläsning om genuspedagogik, intressant. Men tufft efter en dag som denna...

Det har varit marken i helgen. Det är kul en tradition har blivit att hjälpa till på Kaffebönan några timmar under dagen. Samma sak i år det var ganska lungt i början av vårt pass, men sedan brakade det lös. massor med folk JÄTTEKUL!

Här är gänget som kämpade på under förmidagspasset.

-Hej hur är det med dig? jag svarar genom att berätta hur jag mår. -Jag viskar för att du inte ska få värr ont i huvudet säger omtänksamma goa Maria. Sedan säger Maria, jag skanar din blogg du får inte vara borta så länge ifrån den. Jag blir glade det visar att någon läser och snaknar mig och mina ord eller om man vill kalla det ordbasj. Helene brukar skickat sms och frågat om jag ligger på sjukhus när jag inte skrivit på någon dag. Jag vill bara tala om att ni alla goa vänner betyder massor för mig, vad skulle jag vara utan er???? STORA KRAMAR!