Jag är inte pedant eller ordningsam, jag kan preoritera bort att dammsuga, skura golv och diska. Det är jävligt pinsamt när man får oväntat besök och det ser ut som ett bombnedslag. Min sambo tycker inte att han har något ansvar för hur det ser ut inomhus längre för han snickrar ju för fullt. Jag kan köpa det till viss del, men det betyder inte att han bara kan slänga saker omkring sig och inte ställa tillbaka sakerna där han tog dem, bara riva ut ur skåp, gadrober och lådor utan att ta in det som åkte ut. Jag håller på att plocka ihjäl mig det är som ett ekorrhjul, det tar aldrig slut... Men i dag har jag sett det grisigaste någonsin. Klubbstugan efter fotbollslagets fest. Fy sjutton hur det såg ut! Jag trodde aldrig det golvet skulle bli rent igen. jag kan bara undra hur det ser ut hemma hos vissa. Det värsta är att det alltid är någon annan som får ta rätt på deras skit. Är det en ursäkt att alla var fulla? Jag vet att jag var med frivilligt och att vi började före utsatt tid, men det gjorde jag för Rickard och de andra krakarn som ställde upp och städade. Vid utsatt tid hade det bara dykt upp ett fåtal till. Det blev en bra avslutning med burgare hos lagledaren...

Jag är och förblir en vinnare (kaxig sådan). Jag vann det interna stryktipset på ÅIF´s matcher.Det visar att jag är  expert på fotboll i gärsgårdsserier. Synd att jag inte var på festen och kunde få gå fram och ta emot det priset och publikensjubel... Det får bli en annan gång...

... i går kväll låg jag i min ensamhet och tyckte ganska synd om mig själv, fotbollsfesten blev inställd för mig min mage ballade ur. Låg och slö tittade lite på sjärnor på is som för övrigtr inte imponerade på mig. Då ringde telefonen. Jessica mobil stog det. Gissa var hon var ? På Camp Nou i Barselona och tittade på matchen mellan FC Barselona och Atlético Madrid. Barselona vann med 6-1. Förjävels försökte jag se matchen men hittade inte rätt kanal. Sanolikheten att se Jessica vinka åt mig var ju inte så stor, men känsan av att veta att hon satt där bland allt folk och vinkade till mig är rätt häfftig....För hon lovade att vinka. Jag har slutat att bli förvånad över när hon ringer och talar om vart hon är.  Det är kul att hon rör på sig och ser sig om i världen. Hoppas på ett besök i denna lilla håla.

I kväll har astrid med familj varit här och fikat lite (Tomas har hjälpt mig med datorn). Hon är bedårande det lilla livet. Astrid hann med att äta, bajsa, åta igen, skrika lite, ha hicka, sova, titta på tv, hälsa på O´boy och vara allmänt trevlig. Till mammas Karolinas förskräckelse så var Astrid väldigt intresserad av att titta på tv, redan vid sex veckors ålder, vart ska det sluta....

Tomas och Elins tös ska heta Isabelle, hon vägde 3690g och var 51cm lång. Ser fram emot bildbivis på henne.

Så fort jag ser ett okänt nummer  på nummerpresentatören, kollar vem det är och blir orolig över vad den personen kan vilja mig. Jag målar fan på vägen på en gång och tror att nu har jag gjort något fel eller något dumt, nu är någon arg på mig. Värst är det om det kan röra mitt jobb. Skit jobbigt.

Det blev en tös till! Tomas, Elin och Vicktoria fick en liten flicka i går kväll. Vikt och längd är okänd ännu så långe. Tomas ringde på Rickards mobil vid 21.49 då sov Rickard sedan 18.30 så detaljerna uteblev. Det var den sista i raden av alla barn i bekantskapskretsen detta år. Grattis Tomas och Elin till er dotter och Vicktoria till lillasyster! Vicktoria skulle ju bara ha en lillasyster, en lillebror fanns inte med i resonemanget.

(Jag väntar med spänning på Katrin och Carolina nästa år, Carolina får ju en pojk det vet jag ju redan).

Det började med en dvd skiva som vägrade fungera, sedan var det en fleskrivning på tavlan, ett ord som skanades i ett kompendie(som inte jag hade gjort), rörig matte lektion, rörigt biologiyeperdy och frågesport, tålamodsprovande idrott, missad massagetid, spöregn, otålig hund... Listan kan göras hur lång som... Mitt i allt detta en lärarkandidat som ska se hur det är att vara lärare, snacka om att den kraken fick se ett skräckexempel. Men i morgon är en annan dag...