Igår när jag skulle gå nerför våran trappa en av de saker jag gör massor med gånger om dagen, så försvann fötterna under mig och jag föll handlöst ner för trappan. I vanligafall har vi ju golv i hallen men inte nu, så jag landade i ett hål mellan en golvbjälke och några reglar. Det gjorde så fruktansvärt ont att tårarna bara sprutade ur ögonen. Jag konstaterade att jag inte brutit något. Smärtan blev värr och värre, tots "mirakelsalvan" som mamma gav mig. Jag har inte sovit mycket i natt. Idag är jag väldigt stel och blåslagen på hela vänster sida.

Vår trappa är livsfarlig men jag borde ju lärt mig hur jag ska gå där. Jag råkade ha ett par löpparstrumpor på mig som är ovanligt halkiga, vilket blev mitt fall.

Att han kontroll över sin kropp och kunna parrera sådana här saker är viktigt, men min kroppskontroll har blivit sämre i takt med att jag slutat tränna och kilona har smugit sig på.... 

Idag är ju första riktiga semesterdagen och mitt nya liv med massor av motion skulle börja, jag kan knappt röra mig, bra början på det nya sundare livet.....